Bilberättelse

En liten anekdot om människors förmåga att överraska positivt. I tisdags lyckades jag skrapa till en stor Mercedes då jag skulle parkera vid hemgatan. Suck. Jag fattar ännu heller inte hur det gick till men det slutade med ett par rediga skråmor i min bakdörr och en buckla i Mercans stötfångare.

Som den ärliga invidid jag är, skrev jag ett ursäktande meddelande på baksidan av mitt visitkort och lade det under vindrutetorkaren på den molesterade bilen. Nästa morgon fick jag ett mail (på svenska) av motparten där han tackade för min ärlighet och skrev att vi kommer lättast undan genom att sätta grejen på hans försäkring. Eftersom felet var mitt gick jag naturligtvis inte med på detta. Vi kom överens om hur vi fixar det och han erbjöd sig ännu att ta hyran för den temporära bilen på sig eftersom jag varit så ärlig.

Ibland blir man bara så glad på människors godhet och vänlighet!

På tal om bilar, Audi har släppt sin R8. Ooooh! Suit You, Sir! Seriööst habegär.

Juniorpojkarna

Ny musikbekantskap (via NYT, pappersversionen): Junior Boys. Mycket bra elektropop, från Canada denna gång. Deras nya album heter "So This is Goodbye". Fet köprekommendation.

Jag ska bara ladda upp det här viruset

Säger Jeff Goldblum i Independence Day och kopplar sin Mac till rymdvarelsernas moderskepp. Buahahahahaa! Den här artikeln listar de 10 värsta beskrivningarna av teknologi och hur den används i filmvärlden. Det är svårt att fatta hur filmmakare inte kan få så mycket realism i sina filmer att de skulle glömma repliker som "Hey, this is a UNIX system. I know this." Å andra sidan kanske det är lika mycket brist på realism i scener involverande hjärnkirurger, men jag bara fattar inte.

Muuh

Hittade igen en kul grej via llaurén. Moo är ett intressant litet företag (eller, inte vet jag om det är så litet) som bl.a. printar fina små kort av dina flickr-bilder. Om du e Pro, så får du 10 stycken gratis hemskickade. Om du är bland de 10000 första som beställer dvs. Mina är redan på väg.

United 93

Var ikväll och tittade på filmen United 93, som handlar om det flyg som aldrig hann fram till sitt mål under terrorattackerna på USAs östkust 9.11.2001.

Filmen är berättad litet som en dokumentär, utan superstjärnor på mycket icke-hollywood manér. Vilket är bra. United 93 är en mycket bra film - jag kan inte minnas när jag skulle ha suttit på helspänn så länge på en biograf senast. Rekommenderas.

Fotnot. Före filmen visades trailern till Oliver Stones nya film World Trade Center, som behandlar samma ämne ur en annan vinkel. Det verkade vara en typisk amerikansk-hjälte-räddar-hela-mänskligheten film som redan på basen av trailern framkallade kväljningsreflexer. Märkligt drag av Herr Stone som förut inte varit sen att kritisera det amerikanska politiska etablissemanget.

Byggnadsapoteket

I egenskap av snart-lägenhetsägare med ett stort renoveringsprojekt farmför oss, åkte vi idag till Byggnadsapoteket i Billnäs. Där möts man av en pletora av verktyg, färger, ämnen, tapeter, böcker, tyger, beslag, krokar, och etc tingeltangel gjorda i gammal stil. Det finns också ett reservdelslager med gamla dörrar, fönster, spisluckor, lås etc. Mycket imponerande och inspirerande. Inget fick vi med oss än, detta var en första rekognoseringsrunda. Nej, men det stämmer ju inte. Vi köpte faktiskt Byggnadsapotekets handbok, som innehåller en stor del av de produkter som säljs på apoteket samt nyttiga instruktioner och råd för renoverare och byggare.

Tåkalas

Okej, detta har jag funderat på förut, men idag är det igen aktuellt då jag skall till Toms varpajaiset ikväll. Vad heter varpajaiset på svenska egentligen? Tåkalas? Nästa vecka är Basses varpajaiset i tur. Tills dess skall jag lära mig vad det heter.

Can you smell it?

Jetlag

Jag hatar jetlag. Jag e bara trött hela jävla tiden. Mulf.

Mitt namn e prylar, dykprylar

Jag skrev tidigare att jag uppdaterade mina dykgrejer litet medan jag var i USAt. Jo, jag vet att ni alla är väldigt intresserade, men jag skriver trots det.









Regulatorn är numera en Mares Abyss och octon en Proton från samma tillverkare.




En ny mask skaffade jag också (fastän min nuvarande TUSA PanoGeo är ett par år gammal... 0:-), en Mares Demon. Störthäftig är den och har mycket bra synfält.





Sist men inte minst, ett par nya fenor. Atomic Aquatics Splitfin, med en konstruktion som skall ge mycket mer fart med mindre energikonsumtion = mindre luftåtgång. De är litet lika de berömda Apollo Bio-Fin, men mina e finare. :)

Home sweet home?

Gissa vad jag gjorde idag? Köpte en lägenhet tillsammans med P. Ja, eller tog första steget iaf och betalade handpenningen. Efter en 2 veckors inlösningsperiod blir lägenheten förhoppningsvis vår. Sedan börjar the mother of all renoveringsprojekt... Huuu, spännande.

Seatte i bild

Här ett par bilder jag knäppte i Seattle. Mer finns på flickr.

Sushi, scifi och shopping

På onsdagen besökte vi Sci-Fi-museet i Seattle. Museet är en av Paul Allens hobbyn och innehåller en otrolig massa rekvisita och material från scifilitteratur, - film och annan parafernalia. Häftigt var det, men det blev till slut litet överväldigande mycket att insupa. Lustigt att t.ex. se phasers från Star Trek TOS som på nära håll såg så väldigt hemgjorda och sunkiga ut - typ några färgade plastknappar snett limmade på en metallbit. På tal om att krossa illusioner. Ok, jag har väl aldrig tyckt att TOS var särdeles väldgjord (fastän nog så underhållande).
Shopping blev det också en hel del, bl.a. ett par plagg från Arc'teryx. Prisnivån på dem är litet annan i staterna än här hemma. Passade också på att uppgradera dykutrustingen litet. Mer om det senare.

Igår kväll, käkade vi fett god mat på en japansk restaurang vid namn Nishino. Mycket god mat, inkluderande litet mer exotiska japanska rätter, såsom marinerad tonfisknacke (gott, namnet till trots) samt sushi på sjöborre, geoduck (en lokal mussla) och ostron. Specialiteterna hade vi knappast kommit oss för att beställa om inte den mycket belevade och vänliga servitören inte rekommenderat dem. Då vi hade käkat färdigt och han beställde oss en taxi, hämtade han en öl on the house för att det tog en kvart för taxin att uppenbara sig. Det är service man inte ser i Finland. Rekommenderas.

Sömnlös i Seattle

Hyrde imorse en bil och åkte ut på litet car-seeing runt omkring i Seattle-trakten med kollegan. Vi åkte först till Snoqulamie Falls och tittade på The Great Northern Hotel, som det hette i Twin Peaks samt det dryga 80 m höga vattenfallet. Det vi dock missade var caféet där det serveras den från serien berömda Cherry Pien. Duh.

Efter det bar det av uppför Mt. Rainier ("The Mountain" som lokalbefolkningen kallar't). Tyvärr var det en ganska mulen och disig dag, så vi såg inte toppen, men den var där, jag lovar. Det blev en ganska lång dag med dryga 300 miles på mätaren.

Och, lo and behold, det snöade uppe på 1600 m dit vi körde!

På kvällen käkade vi middag med Jukka och hans vackrare hälft på Dahlia Lounge. Loungen var en besvikelse och Zagat drog härvid en nitlott.

Gratulis!

Basse och Hanna har fått en son. Många hjärtliga gratulationer! Inte fattar jag ännu heller hur Basse kan vara farsa, men man vänjer väl sig vid allting. :) Läs om Hannas tankar på hennes blogg och hur Dingo delade rum med dem, hehe.

Unpimp ze Auto

Mera hilariösa videon. Dessa är reklamer Volkswagen sänt i USA kallade "Unpimp My Car". Peter Stormare suverän i rollen som den tyska bilingenjören. Sjukt bra!

What time is it? Time to unpimp ze Auto!

Det finns tre stycken och de övriga två finns här och här.

Hemma hos Bill

Första dagen på Microsoft campus i Redmond och Enterprise Briefing Center. Vi är här med ett antal övriga partnerföretag från Finland för att få insikt i det latest and greatest på Microsoft.

Måste säga att det känns litet speciellt att få besöka campuset i Redmond. Området är ofattbart stort, som en egen stad av hyfsad storlek. Här jobbar ca 28000 personer, ingen liten mängd, vilket också märktes på bilköerna in till Redmond på morgonen.

I could tell you what they told us, bu then I'd have to kill you. Skämt åsido, så var det ganska mycket om nya vågen av produkter; Office 2007, Vista etc. Inte så mycket nytt jämfört med vad vi sett på TechEd, men litet nya små korn av information trots det.

Fyndig tiggare

I dag vid Seattles public market, tiggare med en pafflåda med följande text:

My father was killed by ninjas, so now I need money for karate lessons.

Lustigt. Om jag hade haft valuta av litet mindre valörer skulle jag definivt ha gett honom en slant.

Seattle

Hej mina vänner. Hälsningar från Seattle. Flög hit igår via Köpendanmark.

Fick personligen uppleva de nya säkerhetsbestämmelserna på USA-flygen då jag köpte en flaska EdT på tax freen. Den fick jag naturligvis inte ta med ombord, utan efter röntgengenomlysning av handbagaget vid gaten blev flaskan inpaketerad i en vit pafflåda med security-tejp runtomkring och så åkte den in i lastutrymmet. Jag fick en känsla av att jag aldrig ser den flaskan mer igen.

På flygfältet i Helsingfors (nåja, Vanda är det ju, men ni vet) köpte jag också en liten present åt Don, som vi skall träffa här i Redmond, i form av en kapsylöppnare av renhorn (ett stort jävla horn som ser ut som ett ninjavapen) samt en rensalami. På Seattle Tacoma blev jag sedan naturligtvis utvald för extra scanning av department of agriculture och fick inte ta in salamijäveln "...because we don't know for how long it has been cooked. Foot and mouth disease..." Cooked? Hornet var det dock inget problem med. Så, sorry Don, du får ingen salami trots idogt försök.

Fishmaster

Den här är mycket lustig, i stil med Hatten e din.
Ja och detta bloggar jag från ca 11000 m, ovanför Baffin Island. Det ni.

Ers Höghet

Intressant fenomen i dagens tidning. 3 stycken helsidesannonser där Kia Motors, LG och Hyundai önskar sin president välkommen till Finland! Helsidor. I Hesari.

Fact

Chuck Norris once ate an entire bottle of sleeping pills.

They made him blink.

Stavgång

Man kan inte annat än förundra sig över den popularitet stavgång uppnått. Igår kväll då jag var ut på en joggingtur sprang jag emot eller förbi många tiotals stavgångare. Finska armén stavgår. Från att ha varit någonting esoteriskt som skidlöpare tränade i uppförsbackar på sommaren (been there, done that) har det nu blivit en irriterande allmän företeelse.

Det finns många varianter av stavgångare, från de som halvt släpar stavarna efter sig så att de säkert inte har någon effekt till de über-trippande-amfetamininducerade steroidgångarna som svischar förbi en och håller på att sticka ut ögonen på en med sina stavar.

Hur mycket Exel än vill, så kommer stavgång aldrig att vara coolt.

I'm not feeling Blue

Jag skrev i våras om hur jag blev fuckad av SAS då jag åkte till USA. Oops, they did it again. Eller det var ju inte direkt SAS, utan ett bolag i samma grupp.

Imorse då jag skulle åka till Vasa med Blue 1 anlände jag till checkin ca 23 minuter före avgång. Inte rysligt mycket tid till godo, men helt nog för inrikesflyg. Enligt bolagets regler måste man vara vid checkin senast 25 minuter före avgång. Då jag kom fram till fröken checkin meddelar hon att den redan är stängd. Hon tar tag i radiotelefonen och kollar med bagagehanteringen (jag hade en liten trolley pga övernattning i Vasa och Blue 1 har så ynkliga små kärror att de inte får plats i kabinen) om en väska ännu hinner med. "Det går bra" hörs svaret - t.o.m. jag hör det. Som nästa försöker hon få radiotelefonkontakt med någon som heter "load master". Mästaren svarar dock inte, vare sig på radiotelefon eller vanlig dito, trots idoga försök. Efter ett tag konstaterar hon lakoniskt "det går inte" och ber mig boka om biljetten (vilket är omöjligt) till nästa flyg, SOM GÅR 15:30! §¤$%&#@!!!

Jag står bara och gapar. Det gick liksom inte t.ex. att bära trolleyn med sig ut till flyget och låta markpersonalen hiva in den down under. Det har nog övriga bolag lyckats med i flere repriser.

Det hela slutade med att jag fick köpa en ny biljett med Finnair som avgick ett par timmar senare. Det kostade mig några hundra euro extra, så tack ska ni ha Blue 1.

Vad kan jag annat konstatera än att även Blue 1 nu är i fetbojkott. Snart finns det inga flygbolag kvar mer att välja mellan.

Bostadsjakt

Jag och den mystiska blondinen har ett tag nu sökt lägenhet i Stan. Inte så lätt som man skulle kunna tro. Det att båda är oändligt kräsna gör ju inte saken bättre. Kakelugn, badkar, balkong, över 3 m rumshöjd, brädgolv finns på önskelistan. En del av dem mera underhandlingsbara än andra. Dream on, säger ni. Kanhända.

Utbudet verkar vara ganska magert för tillfället och priserna samtidigt helt sinnessjuka. Det verkar som om folk helt tappat sin omdömesförmåga. Och förmedlarna är ju inte sena att heja på. Lätta pengar.

Samtidigt talas det i nyheter och tidningar om hur bostadsmarknaden svalnar, prisstegringen avstannat och försäljningstiderna blir längre. Det känns litet som om detta är fel tidpunkt att vara ute och shoppa bostad.

Hittade också i samband med bostadssurfandet denna finurliga webbtjänst, korttelit.fi, där husen i de olika kvarteren i Helsingfors centrala stadsdelar (Eira, Gardesstaden, Kampen, Skatudden, Gloet, Kronohagen, Rödberget och Ulrikasborg) är fotograferade och listade inklusive byggnadsår, arkitekt etc.

Ve den som ger sig.

Måsen

Var igår och tittade på Lokki (= Måsen) som gavs av nationalbaletten på nationaloperan. Det är länge sedan jag varit på balett senast och eftersom jag tidigare endast sett klassiska verk, visste jag inte riktigt vad jag skulle vänta mig. Måsen är koreograferad av John Neumaier och baserar sig på en av Tjechovs klassiker.

Måsen är en blandning av modern dans och klassisk balett. Den har fått mycket bra kritik av förståsigpåare, men såhär ur en lekmans synvinkel var den litet stökig på något sätt. Andra akten var dock märkbart bättre än första och efter att jag slutade försöka förstå mig på handlingen var den vacker att titta på. Musiken var också ställvis mycket stark, de tillfällen den inte bestod av modernt plinkeplonk. Där fick ni en verkligen sakkunnig recension. :) Jag vet inte om jag vågar rekommendera den, men om balett annars är av intresse ger nog Måsen ett annat och modernare perspektiv.

Huussis

Detta har hänt. Vi har varje fredagseftermiddag en gemensam kaffestund med vårt team på jobbet. Idag började diskussionen från folks härkomst och snart gled vi av någon orsak jag inte minns in på att diskutera dagstidningsprenumerationer.

Jag erkände att jag inte prenumererar på HBL och det ställde till med en mindre kalabalik bland församlingens finlandssvenskar. Jag är sedermera icke en fullvärdig finlandssvensk och skall i fortsättningen endast tilltalas på finska.

Det finns två orsaker varför jag inte prenumererar. 1) Jag tycker inte att tidiningen är särdeles bra. 2) Jag har knappt tid att läsa ens den andra stora huvudstadstidningen.

Man är enligt vissa i sällskapet skyldig att prenumerera på HBL om inte annat för att understöda tidningen. Jag tycker att (om dock inte på fullt allvar) det finns 4 attribut som en människa bör besitta för att hon skall vara tvungen att prenumerera på HBL. 1) Minkpäls, 2) pärlhalsband, 3) pudel och 4) lägenhet i Munksnäs. Jag saknar alla dessa.

Nu är det höst

Nu är det höst. Åtminstone enligt kalendern. Temperaturen utomhus förtäljer något annat. Hoppas det vackra vädret fortsätter för att sedan tvärt övergå i vinter någon gång i slutet av november. Utan slask och elände.