Falling ner
Hehe. Läste i morgontidingen att en Micrachaufför tappat fattningen på åbo motorväg invid det svenska möbelvaruhuset. Han hade tydligen blivit knäckt på en gammal gubis som kört framför honom (sagan förtäljer inte hur antagonistens körstil hade stört) med påföljden att han trängt in gubbens sprillans nya Merca på en busshållplats, stannat, stigit ut beväpnad med någon form av tillhygge och sonika börjat banka in lyktor och plåtar. En förbipasserande hade larmat polisen och när de kom fram satt gubben fortfarande instängd i Mercan och marodören hade lugnat sig en smula. Värsta Falling Down syndromet alltså.
Jag brukar nog själv ha litet svårt med framkrypande gamlingar i trafiken ibland (enligt devisen om du inte vågar köra bil enligt hastighetsbegränsningarna, hålls hemma - och jo, jag vet att begränsningarna är högsta tillåtna hastighet och att man i teorin får hålla mindre hastighet, men det är inte bara en gång som någon framkrypande person förorsakar en massa farliga situationer), men inte riktigt på denna nivå.
2 kommentarer:
Falling down är en underskattad film. Jag kände verkligen för Michael Douglas.
Annoying Man at Phone Booth: Excuse me... Hey, EXCUSE ME. I don't know if you have noticed it or not, but there are other people waiting to use the phone here.
Bill Foster: There are?
Annoying Man at Phone Booth: Yeah.
Bill Foster: There's other people who want to use the phone?
Annoying Man at Phone Booth: That's right, you selfish asshole.
Bill Foster: Well, that's too bad. Because you know what?
[firing a machine gun into the phone booth]
Bill Foster: I think it's out of order.
ASG! En fantastisk film är det.
Skicka en kommentar