Konsten att ge feedback

Skaffade en ny kärra under sommaren, en BMW 325. Fin men bra är den.

Bilaffären jag köpte den från kontaktade mig, i två repriser - både telefonledes och brevledes, för att höra sig för hur köpet gick till, om jag varit nöjd etc, etc.

Jag hade faktiskt orsak att ge litet negativ feedback på försäljarens kunskapsnivå, så det gjorde jag, men det kändes konstigt. Jag kände mig själv som en gnällspik som inte har viktigare saker för mig än att gnälla på att Bettina Bilförsäljare (namnet ändrat för att skydda de oskyldiga - ja eller skyldig är hon ju i detta fall, men ni fattar) inte kunde sina bilar, var tvungen att fråga om varenda liten detalj, samt de facto gav mig felaktig information vid ett tillfälle. Nå, det är mänskligt att fela, men om ens arbete går ut på att sälja bilar av ett enda märke skulle man ju tycka att det inte är för mycket begärt att man läst på litet. Jag frågade dessutom inte någon nippelinformation om motorns inre väsen eller dylikt.

Hur som helst, så kändes situationen obekväm, precis som när man på restaurangen anmärker på en maträtt eller en dryck som inte lever upp till den förväntade eller utlovade standarden. Det är något med folket här uppe i norr som gör att det inte känns (sic!) bra att ge negativ feedback.