Korv, Göran och livet

Det har hänt något spektakulärt i mitt liv. Något som kräver en aktivering av mitt bloggande jag. Jag har varit på landskapsutflykt och besökt Jeppis (Jakobstad, Österbotten för er som aldrig någonsin varit utanför Ring III). Första gången i mitt liv faktiskt. Eftersom jag hade sällskap av urinnevånare, skulle det naturligtvis avnjutas lunch på Korv-Göran (Jag lärde mig också att jag var litet för sent ute eftersom Korv-Göran inte längre ägs av Göran och således inte är Samma Sak (TM) längre). Vad äter man på Korv-Göran frågar ni? Inte korv, utan kebab, och inte vilken kebab som helst, utan en av de bästa kebabs jag ätit så här långt norrut på vårt runda klot. Mycket läckert, mycket franska, och mycket sås. Ohälsosamt så det förslår, men jävligt gott. Portionen skulle ha räckt till för att föda en medelstor by i Afrika, men eftersom jag var en nylänning i sällskap av bygdens söner, var jag ju tvungen att visa att jag inte är en mes, så jag åt upp hela jävla portionen. Jag var mätt ännu ett dygn senare.