Man kan lugnt konstatera att det varit ganska lugnt här på bloggen ganska länge. Det har varit ganska mycket annat på g, både privat och arbetsmässigt, och så kommer det antagligen att vara ännu ett bra tag.
På jobbet bloggar jag på eCraft Epistola-bloggen, det är business- och IT-relaterat stuff, mest på finska. Om det intresserar, läs för all del.
Så var det dags att gå till nästa etapp i 100 armpressar-programmet. Efter den andra veckan skall man köra ett nytt maxtest och pressa så många man klarar av. Resultatet bestämmer sedan på vilken nivå träningsprogrammet fortsätter.
Körde mellantestet i söndags och klarade förvånande 31 pressar. Då jag läste att det betyder att jag får fortsätta på den högsta nivån, undrade jag stilla för mig själv ifall jag borde ha taktikerat litet grann.
W3 började då med en whopping serie på 25-17-17-15-25, som jag med nöd och näppe klarade. Och om ribban darrat tidigare, så var det inget mot hur mycket den (och armarna) darrade denna gång. Jag var tvungen att hålla längre pauser är de designerade 60 sekunderna och de 5 sista pressarna var nog allting annat än stilrena, men jag anser mig ha klarat det. På onsdag blir det sedan etter värre, så får se hur tusan det kommer att lyckas...
Ok. Vad är det med HST och 9:ans spåra egentligen? Varför i hela helsefyr måste linje 9 trängas in på Högbergsgatan och dras ner till Havsgatan? Det har redan en gång tidigare konstaterats att folk inte vill ha hit den, varför då envisas?
Om man tager en karta med spårvagnslinjer i sin hand, kan man ganska snabbt se att s.g.s. överallt i södra Helsingfors är det maximalt ungefär 3 kvarter till närmaste spåralinje. Om man inte orkar gå 3 kvarter, kanske man ska checka in på ett hem eller något.
Eller handlar det om att alla kervofjortisar med sina ölplastpåsar måste ha det möjligast lätt att ta sig till Brunnsparken för att örisera?
HST kunde säkert använda sina pengar till vettigare saker, t.ex. till att betala vettiga löner åt busschaufförer så att 1500 turer inte blir okörda p.g.a. brist på arbetskraft.
Man blir så less.
15-15-12-12-23. Snärtig funktion om jag får säga det själv. På söndagen skall jag ta mellantestet för att se hur långt jag kommit och därefter välja nästa nivå.
W2/D2: 16-13-11-11-21. Jag var alltså inte tvungen att avbryta. Än åtminstone. Det känns som om träningen redan haft effekt - och ribban darrade inte ens. Kanske det finns hopp.
För övrigt väntar jag med spänning på fredagen.
